Mellan-raderna-läsning för dejtande analfabeter

Mellan-raderna-läsning för dejtande analfabeter

2019-12-15 0 av Kim

DEJTING. Jag tror att vi ofta överskattar vår egen förmåga att läsa mellan raderna. Inte bara i dejtingsammanhang utan rent allmänt. Vi kan tyvärr vara ganska korkade. Ibland finns det nämligen inte så mycket att läsa mellan raderna som vi tror. För vad är det vi ofta gör när vi läser mellan raderna? Vi lägger till text som vi själva har hittat på och läser det som om det vore sanning.

Online dejting exemplifierar detta väldigt bra. Om jag i min profiltext eller i meddelanden till kvinnor skriver på ett glatt och roligt sätt finns det alltid någon som suckar och tänker att här har vi clownen Beppo som har svårt för att vara seriös och uppföra sig vuxet. Jag har fyra barn, jag behöver inte ett till. 

Om jag istället undviker roligheterna blir jag lika torr som ett kilo mjöl och vem vill bli tillsammans med mjöl? Blir han degig när det regnar, undrar de då. Om jag skriver att jag tränar är jag kroppsfixerad och om jag inte nämner att jag tränar går jag förmodligen på en chips- och ostbågediet, och jobbar på min första och sista infarkt. Gå på begravning tre månader in i förhållandet? Nej tack. 

Om jag gillar att läsa är jag tystlåten, inbunden och inte speciellt sällskaplig, och om jag har ett rikt socialt liv är jag aldrig hemma och förmodligen har jag dessutom problem med spriten. Och om jag skriver att jag är glad och gillar att skämta men att jag även tycker om djupare diskussioner är jag så klart en lögnare av rang eftersom det ju är en omöjlig kombination.

Min favoritfilosof beskriver denna frustration mycket träffande med sin sockerdricka-paradox:

”När jag inte har pengar, då kan jag inte dricka sockerdricka, och när jag har pengar, då får jag inte dricka sockerdricka. När i hundan ska jag då dricka sockerdricka?”

Emil i Lönneberga

Alltså handlar det om att vara oerhört tydlig när vi beskriver oss själva i en profiltext på dejtingsidan men även i en jobbansökan. För min del låter min profiltext på Match numera så här:

Hallå där! 
Eller “Hej” är kanske bättre, “Hallå där” låter nog lite väl käckt. Jag är en avslappnad och lugn kille som söker min sista och största kärlek. Alltså, avslappnad och lugn betyder inte att jag är slö och tillbakadragen om du nu skulle tänka så. Jag är aktiv, öppen och lättpratad. Fast inte på ett framfusigt och tröttsamt babblande sätt, absolut inte. Jag är stillsam och artig. Utan att vara blyg, tystlåten eller inställsam. 

Jag är helt enkelt en glad och utåtriktad människa som intresserar sig för andra människor. Jag är ju inte glad hela tiden, det skulle ju bli sjukt jobbigt i längden, inte sant? Men jag är nästan aldrig sur och inte sällskapssjuk heller. Jag trivs bra med att vara ensam. Fast jag är ju inte ensam ensam, det vore tragiskt. Men jag är singel, det är jag ganska säker på att jag är. Och jag är lagom intresserad av andra människor. Inte överdrivet nyfiken och lösmynt, att skvallra ligger inte för mig. Men jag lyssnar gärna och för ordet vidare. Och lyhörd är jag också vilket inte innebär att jag är en mussla eftersom jag är social och pratar mycket utan att vara framfusig eller jobbig. 

Jag är tolerant och har överseende med det mesta. Eller mycket. Eller en del. Men jag är varken efterbliven eller eftergiven. Snarare beslutsam. Men inte dominant. Jag är inte psykopat, sociopat eller naprapat. Fast jag vet så klart vad jag vill. Ibland vet jag också vad andra vill. Och ibland blir det som dom vill. Eller som jag vill. Nä, snäll och gla’, sån är ja’, tralala. Självfallet utan att vara godtrogen eller oseriös. Jag tycker om att prata om djupa saker, det gör jag verkligen. På ett ytligt och underhållande sätt. När så behövs. Jag anpassar mig, absolut. Man kan ju inte bara dansa efter egen fredspipa, he he. Jo, jag är rolig också som du märker. Här vill jag understryka att jag inte tycker om när man gör narr av andra människor, speciellt inte om den andra människan är jag. Men jag har självdistans och skrattar gärna åt mig själv. Eller med mig själv, man ska inte skratta åt någon. Däremot kan jag ställa upp och skratta för någon, om någon inte har tid att skratta när det där roliga händer. Man ska hjälpas åt, även med skratten. Och ett gott skratt förlänger ansiktet, som min mormor brukade säga. Jag vill dessutom påstå att jag är synnerligen noggrann, saklig och målmedveten. Nu låter det kanske som att jag är pedant, tråkig och påstridig men det kan jag ju inte vara eftersom jag är spontan, humoristisk och tolerant. Ärligt talat är jag nog som folk är mest. Underbar i all min enkelhet. Och det säger jag utan att vara skrytsam.

Det var lite om mig. Vem är du? Skriv en rad. Fast helst flera. “Skriv en rad” är ju bara som man säger. Eller skriver, för det är ju det jag gör här. Jag skriver att du ska skriva en rad trots att jag menar flera. Nu blev det förvirrat, det tycker jag inte om. Men jag har inga problem med förvirrade människor. Så du vet. Om du är det. Förvirrad alltså, inte människa. Fast det är du väl också. Eller bara, om du inte är förvirrad, menar jag.

Avslutar med att citera mig själv på ett lite skojfrisk sätt för att ge prov på min fina humor. Följande brukar jag säga när jag tar farväl av lägenheten inför en resa, som en kärleksfull påminnelse till mig själv att jag ska kontrollera att jag har packat ner det viktigaste:

Pass & kam!

PS. Jag behöver inte kam längre så nu reser jag lite lättare. Jag har i och för sig gått upp i vikt de senaste åren – fast inte jättemycket! Men det är nog mer än vad en kam väger.