Hjälp, vad har jag gjort? För 30-40 år sen…

Hjälp, vad har jag gjort? För 30-40 år sen…

2020-03-07 2 av Kim

Att tänka tillbaka på tider som flytt är inte alltid en vandring in i nostalgins rosa skimmer. Det kan vara ohyggligt pinsamt och jobbigt. Man gör klokt i att trycka undan sina felsteg, plumpheter och idiotiska infall. Eller be om ursäkt.

Jerry Andersson, förlåt mig för att jag drack upp din öl på Tropic Star i Hässleholm 1984. Du blev förbannad, med all rätt. Det var dumt av mig. Men jag undrar om det ändå inte var min öl.

Jag ber om ursäkt till ägaren av en ljusblå VW-bubbla som stod parkerad på en liten gata i Magaluf på Mallorca i juni 1983. Det var mina fötter som hade vandrat över front och tak. Jag tror att jag gled ner baktill.

Ber också alla gäster och hotelldirektören på hotellet i Magaluf om ursäkt för smällarna jag kastade ut från balkongen mitt i natten. Tänk att det kan låta så mycket. Tack till direktören för att vi trots allt fick stanna kvar på hotellet. Andra alternativ diskuterades

Förlåt, morsan och farsan, för att jag snodde sprit ur barskåpet. Vi vet ju alla att det inte är bra att dricka alkohol och eftersom jag var ung var det väl bättre att jag gjorde det. Ren omtanke. Känns det bättre om jag talar om att det inte var gott? Men nödvändigt.

Jag ber om ursäkt till alla som jag utsatte för fara när jag körde moppe full och utan hjälm i Ayia Napa på Cypern 1985. Tack till den norska tjejen som hjälpte mig till hotellet. Jag minns en sluddrig sexinvit och hennes vänliga avböjande med förklaringen att hon skulle gifta sig när hon kom hem. Jag minns också att jag undrade vad det hade med saken att göra.

Magaluf 1983, igen. Förlåt till er som hade den lilla butiken där jag av misstag fick med mig ett par solglasögon utan att betala. I samma sekund som jag böjer mig ner och tar tag i solglasögonen som sitter i snurrstället utanför butiken åker snurrstället iväg. Jag tittar upp och ser en av era säljare dra det efter sig och in i butiken. Utan de glasögon jag har i handen. Jag tar några steg mot dörren, viftar lite lätt med glasögonen och säger Hello…I…this… Säljaren tittar på mig, säger Sorry, we’re closed, drar igen dörren och låser. Jag tycker faktiskt att jag ansträngde mig tillräckligt för att göra henne uppmärksam på vad som hade hänt.

Förlåt säger jag också till den äldre dam som snubblade på den ståltråd som jag och Uffe hade lagt över en liten stig som gick intill en hästhage mellan Öraholmavägen och Parkgatan i Finja. Den var inte avsedd för dig, det var en av våra kompisar som skulle snubbla på den. Jag lovar. Hoppas att det gick bra. Om du bara hade lyft på fötterna när du gick…

Inga som hade Finja Lanthandel förtjänar också en ursäkt för den gång då jag försökte sno godis mitt framför ögonen på hennes expedit Kerstin. Sjuåringar kan absolut känna skam men även idiotförklara sig själva. Sno godis när någon står bredvid och tittar – suck, hur dum får man vara.

Till Hässleholms kommun ber jag om ursäkt för …

  1. …stenen jag kastade som krossade en ruta på ett övergivet hus på Öraholmvägen som jag tror var kommunens. Jag var kanske 7-8 år och stenen studsade på en vägg innan den for genom fönstret. Det är säkert, det var inte meningen! Det var då jag upptäckte att jag var ganska snabb.
  2. …de svarta märkena som fanns längs med stupröret på den byggnad som jag tror var ett fryshus. Jag och Uffe lärde oss att om man ska klättra upp på taket på en byggnad ska man undvika skor med svart sula som färgar av sig. Skitsvårt att tvätta bort. Jo, vi försökte. Bert sa att vi var tvungna.

Förlåt till Mats Thell. Jag var en av dem som hissade upp din strumpa i flaggstången på en rast i Hörja skola i fjärde klass. Det kan ha varit min idé.

En gång på OBS! i Växjö, som nu heter Coop (OBS! alltså, Växjö heter fortfarande Växjö), glömde jag att berätta att jag hade en back med läsk undertill på kundvagnen…

Fan, det här tar ju aldrig slut! Jag var ju Emil i jävla Lönneberga när jag var ung. Otur hela tiden. Tror att jag slutar här med att förlåta den viktigaste personen i sammanhanget.

Mig själv.

Så där, nu känns det lite bättre.