Den nonchalerade kundens bästa vapen? Nonchalans

Den nonchalerade kundens bästa vapen? Nonchalans

2019-12-07 0 av Kim

REFLEKTIONER. Jag är kanske påhittad. Tänk om jag egentligen är en låtsaskompis till en 4-årig kille som bor i Norrtälje? Det där lät nästan filosofiskt. Eller bara korkat. Jag är ganska säker på att jag finns. Ingen har någonsin hävdat motsatsen. Men vissa bilförsäljare, servitörer och butikssäljare har fått mig att tvivla. Med sin nonchalans. När det händer lyfter jag armen mot en taklampa och konstaterar att jag inte kan se rakt igenom den. Jag är inte osynlig. Skönt. 

Sedan börjar jag att tänka, för jag har lärt mig att om jag tänker så finns jag. Cogito, ergo sum. Så när jag står där och tänker, tänker jag på att jag tänker och då tänker jag: Nu tänker jag, alltså finnas jag! Också skönt. Sedan går jag därifrån och tänker att jag vann. Ha, ni fick inte mina pengar!

Mer än en gång har jag lämnat McDonalds hungrig. Så här går det till. Jag går in. Kön är kort och jag tänker som den sjävbedragande idiot till optimist jag är att den här gången går det nog fortare än senast. Och kön rör sig…jä…tte…lång…sa…m…t. Den blir längre och längre. Bara en kassa är öppen. Fortfarande bara en kassa som är öppen. Bara en kassa öppen? Varför vägrar de att öppna en kassa till? Öppna en kassa till! Jag ser ju att ni är många där i köket! Hallå! Han som står bakom glassmaskinen, han gör ju inget, han kan väl hjälpa till!? EN KASSA TILL! Skriktänker jag så att jag får ont i öronen som sitter på insidan av huvudet. 45 minuter senare är jag och min kurrande mage tillbaka i bilen och bägge muttrar vi att Max burgare ändå är bäst. Så det så. Och så kör vi dit istället.

Går in i klädaffären Zara. Gott om personal och ingen som ler och säger Hej. Ofta, inte alltid. Ibland känns det som att de har någonting emot mig, att det går ett dåligt rykte i Zara-koncernen om kunden Malmström. Trots att jag aldrig har klagat, pinkat i en kavajficka eller skallat en expedit. Jag är inte sån. Det är lite som att snacket går så här mellan personalen när jag kommer in i butiken:

Å nej, det är han! Fort, alla tittar åt ett annat håll. Gå snabbt förbi om ni måste passera honom och säg för helvete inte Hej! Då kanske han börjar prata med er och det vill vi inte för vi är bara här för att hänga upp kläder. Okej? När ni har hängt upp alla kläder tar ni två par jeans över armen och går runt med dem i butiken så att det ser ut som att ni är upptagna. Runt, runt. Ta gärna en sväng förbi provrummen också så att de som är där ser att ni har jättemycket att göra. Ingen ögonkontakt, vi vill inte ha frågor!

Av denna anledning är jag alltid träningsklädd när jag ska handla på Zara eftersom jag måste jaga säljarna i butiken. Det är kanske därför som de springer iväg? Hm…

Jag tycker att Zara har snygga kläder men kvalitén är påfallande ofta på slit-och-släng-nivå med ett bäst-före-datum som sammanfaller med introduktionen av nästa säsongs kollektion. Det är priset man får betala när man betalar ett lägre pris.

Dags för en ny bil? Klä upp dig och ta på lite av din dyraste aftershave – det senare gäller bara renrakade män – om du ska köpa BMW, Audi eller Mercedes. Håll sedan tummarna för att ditt utseende triggar igång haloeffekten. Om du ser bra ut tror de att du är smart, charmig, har ett välbetalt jobb och är en person som det går att lita på. Egenskaper du omöjligt kan ha om du inte är simply amazing, darling. Risken är annars stor att du får ägna resten av dagen ensam i bilhallen. Lite som den beigea mannen i tv-serien Macken, om du kommer ihåg honom. Enda gången de pratar med dig är när de förklarar att du måste gå hem för att de strax ska stänga. Och då skickar de fram någon från städpersonalen för att lämna över det dystra beskedet. Om de har upptäckt dig. Varför ska de ägna tid åt någon som de inte tror att de kan tjäna pengar på?

Kan dom va’ så jävliga? Japp. Men skit i dom. Handla någon annanstans.