Besök i motsatslandet. No 1: Om båtfolk, skidåkare och inredare

Besök i motsatslandet. No 1: Om båtfolk, skidåkare och inredare

2020-06-23 0 av Kim

Vi är alla medmänniskor. Några är motmänniskor och så finns det en del förmänniskor. De har roligt skägg, pipa och båt. Om man blir akterseglad av en förmänniska kan man hamna i bakvattnet och bli en eftermänniska. Undvik framvattnet, där kan du bli överkörd. Eller underkörd, om det är en ubåt. Har du tur plockar de upp dig och du blir hemkörd. Har du otur blir du bortkörd innan båten är inkörd och du helt utkörd. Av allt simmande.

Regn kan vara underkylt när det är kallt. Om det är riktigt kallt blir det överkylt. Vill jag påstå. Eller avstå från att påstå. Det är ju min rätt, om det skulle vara fel. Jag borde kanske ha tänkt efter före. Längdskidåkare tänker ofta före. Även de som startar efter de som startar först. Sist vann den åkare som startade först. De som startade efter kom efter precis i början av slutet. Skidåkaren som vann gick snabbt upp i ledningen. De andra gick upp i limningen. En av dem sprack. Fick inte ens ett tack. Några spårade ur men inte en enda spårade i. Killen som vann fick däremot ta i. Ingen tog ur. En man tog tiden men han lämnade tillbaka den nästa dag. Den dagen var det också bra före. Trots att det var dagen efter.

När en av längdskidåkarna gick upp gick hon ner sig. Det är tungt att bli fet, sånt tar jag inte lätt på, sa hon. Förståeligt. Ingen fet människa gör vågen på vågen. Så hon föll till föga och vrickade foten i fallet. Man ska undvika att falla när man är fet. Fråga mig, jag vet. Jag blev skrämd av en hund. Den fick ett infall, gjorde ett utfall. Ett skall, ett fall, jag föll. Ner i en grop med avfall. Hade aldrig hänt förr. Ett särfall. Som blev ett nödfall. Då önskade jag att jag kunde falla upp igen. Att den önskan aldrig skulle falla in föll mig aldrig in. Så där fick jag sitta, satt och nedsutten.

Många insatta har varit utsatta, några till och med avsatta. En del gick ut med det som de satt inne med och då fick de sitta inne med. När man sitter inne får man sällan sitta ute. Fast vad vet jag. Men jag har varit på en del inneställen som var uteställen. Ett ställe var helt ute, trots att det var inne. Dåligt. Alla i sällskapet reste sig upp och gick. Ingen reste sig ner och stannade.

En orädd utredare fick utreda en inredare som inrett en oinredd lägenhet. Det var en lägenhetsaffär som var en ren olägenhetsaffär. Ett uppköp som visade sig vara ett nerköp fast ganska nära ett närköp där man kunde göra sina inköp. Bättre att handla där än i en olägenhetsaffär för det blir bara besvär, påpekade inredaren för den nyinredda lägenhetens nya innehavare, den orädde utredaren som tidigare utredde inredaren.

Ett jobb som utredare verkar intressant, tänkte inredaren och blev ut- och inredare. Det gick så där. Hon var ganska bakvänd, även när hon var framåtvänd. Visserligen både tillvänd och utåtvänd men faktiskt lite avig. Fick ingen rätsida på nåt. Efter ett tag struntade hon i ut och in och blev redare. En av de bredare. Det här var efter skidåkarkarriären. Hon odlade skägg och började röka pipa.

Tror jag bestämt.

***

Vad var nu det här, undrar du säkert. Jo, en övning i kreativt skrivande med syfte att sätta fart på associationerna utan ett givet ämne. Det som driver skrivandet framåt är prepositioner och förleder som t.ex. på, in och framför som ska följas upp med sina motsatser, i det här exemplet av, ut och bakom. Att det bland annat skulle komma att handla om båtfolk och skidåkare visste jag inte innan jag började skriva. Med- och motmänniskor ledde fram till förmänniskor och eftersom båtar har en för kom jag in på just båtar. Efter och före fick mig att associera till skidåkare som gärna vill ha ett bra före. Motsatsen till att ta i skulle ju kunna vara att ta ur, och ur leder tanken till tid, därav mannen som tog tiden. En del rim genererade associationer. Fall rimmar på skall, så kom hunden med i texten. Och så där flöt det på. Extra roligt att jag lyckades knyta ihop säcken och avsluta med skidåkaren och båttemat.