Berättelsen om Jesus från Japan

Berättelsen om Jesus från Japan

2019-12-22 1 av Kim

Så närmar vi oss den dag då många av oss högtidlighåller minnet av Jesu födelse. Vilket vi alla nu vet var på Torborgs namnsdag den 17 juni 7-4 år före Kristus. Han föddes alltså några år före sig själv – hans första underverk.

Jesus får anses vara världens mest kände japan. Tiden har kommit då det är dags för mig att berätta hans historia. Den riktiga historien, så som den varje år återges för barnen i den lilla byn Shingo i norra Japan där han är känd som Daitenku Taro Jurai. Det är nämligen i Shingo Jesus är begravd. Intill brorsans öra och morsans hår. Men låt mig berätta historien från början.

Jobbar i postorderbranschen
Som varje troende svensk vet – jämte en och annan hedning som höll sig vaken på den religionstimme i skolan då ämnet avhandlades – saknas det några år i bibeln av denne enkle mans liv och leverne. Man talar om Jesu förlorade år. Vad gör han mellan sin 12:e och sin 30:e födelsedag? Spelar han golf? Nej, självklart inte. Golf är ju en dyr sport. Han arbetar tillsammans med pappa Josef i det nystartade familjeföretaget Josef & Son, det som kom att bli det framgångsrika postorderföretaget Josefssons i Borås.

Smaken av kuvertklister står honom upp i halsen
När Jesus är 21 år tröttnar han på att slicka reklamkuvert och sälja Jesus-sandaler. Han vill få ut mer av livet. Den unge mannen, som har ett gott läshuvud och nyligen gått en kurs i mindfulness, bestämmer sig därför för att studera teologi genom ett utbytesprogram som livets universitet vid den tiden har med ett lärosäte i Japan där en högt aktad mästare undervisar. Han packar ner några gamla tunikor, två gamla sandaler (en till varje fot) och ett gammalt testamente. Färdigpackad och nykter ger han sig sedan iväg på resan som skulle komma att förändra inte bara hans liv utan en hel värld.

Ett kortväxt välkomnande
Några månader senare stiger han i land i en hamn på den japanska västkusten vid Amanohashidate, en 3,6 kilometer lång sandbank i Miyazu-bukten. Det är en kylslagen tisdag i slutet av december, vinden är blott en bris, luften är fylld av. . . luft. Jesus förundras över hur korta dessa japaner tycks vara som möter honom vid hans ankomst, strax under 70 centimeter i snitt. Sedan förstår han att alla har problem med ryggen. Varför skulle de annars gå och stå framåtlutade med blicken mot jordskorpan, oförmögna att möta hans oceanblå ögon? Och så – som av ett under han ej är skyldig till – försvinner ryggvärken från dem alla och de viker upp sina korta överkroppar för att hälsa honom välkommen. De böjer sig av vördnad, inte av värk, tänker den kloke mannen från Nasaret.

Snabbkurs i japansk hövlighet
Två pojkar närmar sig honom nyfiket.
– Jag är Jesus, säger han och sträcker ut armarna i en öppnande gest.
– Konichiwa Jesus-san, säger den kortare av de två korta pojkarna.
– Nej, inte Jesusanne, jag heter Jesus, säger han en smula förnärmad. Jesusanne är ju den feminina formen av Jesus och han har ju trots allt skägg.

Efter en stunds gestikulerande och utbyte av obegripligheter med pojkarna, som presenterar sig som Hei och Choo, förstår han att “san” är något japaner lägger till, av artighet. Så trevligt, tänker Jesus och återgäldar hövligheten.
– Hejsan Hei-san och Choo-san! Har ni far-san och mor-san i närheten, frågar han. Han vill prata med någon vuxen som kan visa honom vägen till den store mästaren vid berget Fujis fot.
– Javisst, säger de två japanerna som inte kan säga nej. En liten stund senare kommer de tillbaka med sin storasyster Tran-san.

Tran-san visar vägen
Tran-san pekar bort mot Nakatomi Plaza, Amanohashidates högsta byggnad.
– Gå dit, ta till vänster och gå sedan rakt fram tills du ser havet i öster, säger hon. Det är inte långt.
Jesus tackar Tran-san, Hei-san och Choo-san med en lätt bugning och beger sig av. Framme vid byggnaden noterar han att det pågår en julfest och funderar på att göra dem sällskap. Den är ju trots allt till hans ära. Men han ändrar sig, han är angelägen om att få träffa sin mästare. Så han går till vänster, vilket är klokt för om hade han gått till höger hade han gått ut i havet och det här var på den tiden då han ännu inte kunde gå på vatten.

Mästaren tackar för paketet
Efter en vandring som tar sju dagar, nio eftermiddagar och sex nätter kommer Jesus fram till den plats vid Japans högsta berg Fuji där mästaren verkar och undervisar. Mästaren, som kallas Sensei men heter Miyagi, har väntat på honom. Sensei har fått paketet från Josefssons med Jesus ansökan och den beigea bomullsskjorta i storlek M som Jesus skickade med. Mästaren har skjortan på sig, den hänger ledigt över den kompakta kroppen, ärmarna är uppkavlade och matchar de beigea och säckiga byxorna. Han uttrycker sin tacksamhet för det välsydda plagget med en så djup bugning att han plockar upp lite barr från marken med sina buskiga ögonbryn.

Jesus polerar bilar och dricker sake
Jesus tas väl emot och han har tur, han får bli lärjunge hos Sensei som lär honom japanska, österländsk kultur, läkekonst och att utöva karate. Det är nu han undervisas i hur man polerar en bil, går på vatten, väcker djupt sovande människor och gör risbrännvin av vattnet han precis har gått på. Här i den lilla japanska byn Notokio lever Jesus i 9-12 år (beroende på när han föddes) som en vanlig man bland strandsatta fiskare, en pizzabagare och två vilsna snösparkförsäljare från norra Sverige – Staffan och Bengt.

Reser hem till Judéen igéen
En natt eller en dag när Jesus är 33 år gammal – eller 30, kanske 29, möjligen 26 beroende på när han föddes – får han en ingivelse. Han är fullärd, han har nått det slutliga andliga tillståndet av fullkomlig själslig insikt. Han vet inte riktigt vad det betyder men det är så Miyagi-sensei beskriver det. Fylld av kärlek och tacksamhet vill han göra gott och berätta om det heliga landet Japan för sina medmänniskor hemma i Judéen. Han reser hem.

Hans fan base växer fortare än hans skägg
De flesta av oss har hört historien om vad som hände Jesus de tre sista åren av hans liv. Utan vare sig YouTube-kanal, Twitter-konto eller Facebook-sida får han snabbt tusentals följare. Det spritter i benen på en lam man, två blinda personer ser varandra i ögonen, en stum man börjar till sin hustrus förtret att tala och 5000 hungriga människor får mat och bara tre klagar på den. Tack vare Jesus. Undrens tid är inte förbi, den har precis börjat. Folk från när och fjärran (mest när, det gick inte att lita på Skånetrafiken på den tiden heller) kom för att få hjälp eller för att få hjälpa.

Hatattacker på Twitter
Populariteten tilltar, romarna får en kollektiv klump i magen. Vad vill han, denne man? Kejsare Tiberius häver ur sig oförskämdheter på Twitter. Jesus är farlig, upprorsmakaren måste bort. Hur? Folket får bestämma, säger Pontius och sätter P. Hör upp! Vem får krypa till korset och vem får stanna hemma med fotboja – Jesus eller Barabbas? Folket ger oväntat skurken Barabbas flest gilla-markeringar och Jesus döms till döden. Men han dog inte på korset. Det gjorde hans bror Isukiri.

Räddad av en urinvägsinfektion
Fyra år senare sitter Jesus hemma i köket i sitt lilla trivsamma hus i Shingo i Japan. Han tänker på sin bror och vad som hände i Jerusalem. Han undslapp lidandet på korset och det dödandet spjuthugget från den romerske soldaten Longinus. Hans bror Isukiri, till det yttre så lik sin äldre bror, hade tagit hans plats. Mest för att hjälpa till med att bära det tunga korset en bit eftersom Jesus var svag på grund av sin urinvägsinfektion och dessutom behövde pinka. Vilket tar lång tid när man har urinvägsinfektion. Därför gick det som det gick.

För att undvika att bli upptäckt rakade Jesus av sig skägget, och fick pappa Josef att betala för ett falskt id-kort med namnet John Coffey och adressen Louisiana, USA. Målet var nu att ta sig den långa vägen tillbaka till Japan. Innan han åkte fanns det dock en sak han var tvungen att göra. Eller två.

Besöker graven med håret i plånboken
Jesus visste att han aldrig skulle komma tillbaka till Jerusalem och Judéen. Därför ville han ta med sig något från de personer som betytt mest för honom, hans bror Isukiri och modern Maria. Efter en stunds övertalning fick han klippa en bit av Jungfru Marias hår; de tyckte båda att hon klädde i pagefrisyr. Därpå begav han sig till Isukiris grav. Marias mörka lockar hade han stoppat ner i sin plånbok.

Med mycket möda och stort besvär (och en kniv)
När han med stor möda lyckats rulla bort stenen som täckte ingången till Isukiris grav hade han burit ut kroppen i dagsljuset och lagt den bakom en stor tät buske så att ingen kunde se vad han gjorde. Han ville ta med sig något av kött och blod, det var viktigt. Eftersom kniven han hade med sig var slö som en smörkniv av plast från GeKås i Ullared stod valet mellan höger öra, vänster öra och könsorganet. Han valde att skära av höger öra eftersom det hade varit Isukiris bästa öra och dessutom enkelt att få ner i plånboken. Könsorganet hade krävt en necessär. Tanken på att det skulle ligga intill hans tandborste tilltalade inte.

Upptäcks och återuppstår
När han hade stoppat ner örat i plånboken och skulle lämna sin enörade bror såg han Maria Magdalena stå och titta in i den tomma graven. Han försökte smyga förbi henne men hon upptäckte honom så han sade hej och de bytte några ord. Han trodde inte att hon kände igen honom men vi vet nu att hon gjorde det. Det var så han blev återuppstånden.

Gifte sig och fick tre barn
Det tog Jesus fyra år att ta sig från Jerusalem till byn Shingo i Japan; resan gick via Sibirien och Alaska innan han kom till kuststaden Hachinohe som låg en kort resa med oxe och vagn från Shingo. Han gifte sig med Miyuko, dottern till en bonde från trakten och de fick tre barn. Han ägnade sig aldrig mer åt underverk och agiterande, han var smärtsamt medveten om vad sådant kunde ställa till med. Istället odlade han vitlök och blev en uppskattad byinvånare. En del japaner i byn kallade honom lite skämtsamt för det långnästa trollet.

När Jesus dog var han 106 år gammal. Hans grav finns fortfarande kvar i Shingo, staden som kallas för Kirisuto no Sato, Kristus hemstad. Intill graven finns en annan grav som påstås innehålla Jungfru Marias hår och Isukiris avskurna öra. Möjligen finns det även en plånbok där. Varje vår kommer mer än 20 000 människor till Shingo för att fira minnet av Jesus, här bättre känd som – Daitenku Taro Jurai. Hai!

Mer om Daitenku Taro Jurai och Shingo hittar du i den här artikeln på Smithsonian Magazines hemsida.

PS. Det sägs att ett varuhus i Japan strax efter andra världskrigets slut fick för sig att Jesus och jultomten var samma person. Resultatet var en julskyltning där man kunde se en leende jultomte i naturlig storlek uppspikad på ett kors. Lyckligtvis tyder det mesta på att det är en skröna.

God Jul & Gott Nytt År!